I'm doing my best writing songs and novels - and I'm recording them

tjo

most wellcome

Hans M.

Det som jag bävade mest för - folks kritik - Har inte nämvärt bekommit mig. Någon sade (R. Wikheim) att: " Den tavlan måste du slänga" . Då häpnade jag en smula. Men redan nästa dag såldes den tavlan. Alltså är en kritikers ord utan räckvidd. Märkligast är väl ändå att de som målar själva är sämst på att yttra sig. De om några borde inse känsligheten och ha lättast att ställa sig i konstnärens position. Men det är ju tämligen irrelevant. Det som står fast är att en och samma tavla kan vara ytterligt fascinerande och på samma gång intetsägande - för någon annan.

Bloggen läses med fördel nedifrån och upp, med tanke på kronologisk följdriktighet

Abstrakt 2

Bakgrund

Jag växte upp i obygden. I hela skolan fanns bara 26 elever. Jag kom i kontakt med tecknande via en skolkamrat. Robert Forsström var smått obegriplig. Hans far refererade till hans yttranden vid matbordet som "Galimatias". Jag heter Mattias, vilket Robert fann nämnvärt. Nåväl, Det obegripliga skrämde mig - ända tills någon sade: "Ja, men har du sett hur han ritar?" John lyckades förmå sig att titta på en dinosaurie. Robert kunde hajar och dinosaurer. Hans mamma Monica Forsström lärde honom. Jag svarade med att rita av Hulken. That's it! Sen var tävlingen i gång. Den varade i hela grundskolan. Den varar fortfarande. Jag är nu 39.