tisdag 21 januari 2014
Det som jag bävade mest för - folks kritik - Har inte nämvärt bekommit mig. Någon sade (R. Wikheim) att: " Den tavlan måste du slänga" . Då häpnade jag en smula. Men redan nästa dag såldes den tavlan. Alltså är en kritikers ord utan räckvidd. Märkligast är väl ändå att de som målar själva är sämst på att yttra sig. De om några borde inse känsligheten och ha lättast att ställa sig i konstnärens position. Men det är ju tämligen irrelevant. Det som står fast är att en och samma tavla kan vara ytterligt fascinerande och på samma gång intetsägande - för någon annan.
söndag 29 december 2013
Bakgrund
Jag växte upp i obygden. I hela skolan fanns bara 26 elever. Jag kom i kontakt med tecknande via en skolkamrat. Robert Forsström var smått obegriplig. Hans far refererade till hans yttranden vid matbordet som "Galimatias". Jag heter Mattias, vilket Robert fann nämnvärt. Nåväl, Det obegripliga skrämde mig - ända tills någon sade: "Ja, men har du sett hur han ritar?" John lyckades förmå sig att titta på en dinosaurie. Robert kunde hajar och dinosaurer. Hans mamma Monica Forsström lärde honom. Jag svarade med att rita av Hulken. That's it! Sen var tävlingen i gång. Den varade i hela grundskolan. Den varar fortfarande. Jag är nu 39.
lördag 21 december 2013
Peter Hatt är Ebbots storebror. Ebbot som kysste Lill Lindfors. Det ska väl ingen klandra honom för. Jag vet många som skulle gjort samma sak. Sarianna säger: "Härinne heter alla Peter..." Sen visar hon kort på sin son och ansluter mig på facebook. Hon lovar att köpa en tavla. Hon måste bara ha den. Sen ångrar hon sig. Hon har varit gift tre gånger. "Det förstår väl jag det" Säger jag.
Peter Hatt köpte en tavla. Så även Agnes och Elisabet. "Har vår Elisabet köpt en tavla?!" som personalen yttrade. Man måste förstå att Västerhus är starkt sammanlänkade med sina kunder. Det är inte som att gå på en av Avenykrogarna. Kent Anderssons stamkrog detta. Vernissaget fortgår till den 11:e januari. Sen kommer Mattias, fotokonstnären, eller Alex Stefani kanske? Festen är aldrig över. Smältdegeln. Sjöng själv på Open Stage. Jag sjöng faktiskt Kent.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

